Inlägg

Visar inlägg från maj, 2017

Ett år sedan min studentbal

Idag är det exakt ett år sedan jag var på min studentbal. Det känns helt galet att det redan gått ett år sedan dess. Samtidigt har det hänt så mycket sedan dess. Min studentbal ägde alltså rum den 31 maj 2016 och jag har tidigare visat bilder på min baloutfit, sminkning och håruppsättning som jag gjorde själv. I detta inlägget ser ni bilder från när vi gick på röda mattan och sen gick runt och minglade. Eftersom jag inte vet om alla vill vara med på bild offentligt, valde jag bara bilder där det bara är jag i fokus plus en överblicksbild. Bilderna är tagna av min lillasyster och mina föräldrar som var och tittade. Min mormor och morfar var också på plats tillsammans med mina kusiner på mammas sida. Balen var helt fantastisk och jag njöt av varje sekund. Berätta gärna om din bal i en kommentar om du gått på bal, eller när du ska gå om du har det framför dig <3

Gå över Brooklyn Bridge

När jag var på semester i New York tillsammans med min familj gick vi en dag en guidad tur över Brooklyn Bridge och i Brooklyn Heights. Det var väldigt coolt och fint att gå över Brooklyn Bridge och utsikten över både Brooklyn och Manhattan var jättefin! Dock var det otroligt mycket folk som gick över bron plus massa cyklister! Det ser inte så mycket ut på bilderna men det var värre på plats. Det fanns en linje i mitten som skiljde på gångbana och cykelväg, men det funkade ju inte hela tiden... Och cyklisterna cyklade väldigt snabbt dessutom så det var ganska farligt... Tanken var att vi en annan dag skulle cykla över Brooklyn Bridge men efter den promenaden hoppade vi det för det kändes inte säkert med så mycket folk. Men vi gick iallafall över bron som sagt och det var väldigt coolt att kunna bocka av det på bucket listan :)

Social Security Number och trafikkaos

Hej på er! Idag/igår svensk tid var jag i Worcester för att fixa ett Social Security Number som man behöver för att kunna betala taxes (skatt) och för att kunna ta ett amerikanskt körkort, vilket jag kommer behöva göra i Kalifornien. Det låter ju som ett väldigt enkelt uppdrag när jag bara skriver det så, men jag tänkte att jag kunde skriva lite utförligare om detta projekt. Jag hoppas någon tycker det är intressant att få en liten inblick i hur det går till att skaffa ett Social Security Number och dessutom får en inblick i lite motgångar man kan mötas av i vardagen...

Första problemet för att skaffa SSN (Social Security Number) var att hitta en tid. Man behöver inte boka tid men eftersom jag jobbar fulla dagar måndag till torsdag har jag inte kunnat åka dit de dagarna och då är det bara fredagar kvar mellan 9-16 och då har problemet antingen varit att jag inte haft tillgång till bil eller att jag jobbat eller varit upptagen med annat. Men idag hade jag äntligen både bil och tid så jag tog chansen. Det skulle ta nästan en halvtimme att köra till deras kontor men när jag närmade mig Worcester på motorvägen sa GPSen att jag skulle ta avfarten till "Kelley Square" vilket jag minns att en av mina au pair-kompisar sa att hennes värdmamma hade varnat henne att inte köra där för även hon som är local kör aldrig där. När jag googlade på det såg jag bilder på själv korsningen och jag är glad att jag inte körde där... Kolla här! Så eftersom hon sa det fortsatte jag köra på motorvägen och hon ledde av mig på nästa exit. Jag vände då på något vis och kom på motorvägen igen tills en annan avfart där jag skulle köra på massa små trånga vägar med massa bilar och äntligen kom jag fram till SSN-kontoret.

Jag gick in genom entrén och där var man tvungen att lägga väska, papper, bok osv i en box och sedan gå igenom en metalldetektor. Det gick väldigt smidigt utan pip för mig, men personen framför mig blev rejält genomsökt. Säkerheten är verkligen på topp här i USA, vilket ju är bra, men ibland känns det lite för mycket. Sen fick jag iallafall en lapp med ett nummer och fick sitta och vänta i rummet med massa andra personer. De hade en TV där numret som skulle gå fram till en lucka poppade upp. Dock förstod jag inte riktigt för efter en stunds väntande insåg jag att i en ruta stod bara nummer utan bokstav framför, i en stod A och ett nummer och i den sista stod C och ett nummer. Och jag hade S och ett nummer. Så jag frågade en av security-killarna och han sa bara att de kommer kalla mig... Så jag fortsatte vänta och när det gått ca en timme och tio minuter sedan jag kom tyckte jag de sa mitt nummer i högtalaren, men inget kom upp på skärmen. Men jag chansade och gick till rätt lucka och hon sa inget så det verkade rätt. Jag lämnade fram alla mina dokument och hon satt en stund och skrev in det i datorn och gick sedan i lugn och ro och skrev ut ett papper/kvitto till mig. Efter ca 10 minuter var jag klar och kunde äntligen gå ut till bilen och köra hem.

Jag hade övervägt att ta landsvägen hem för att slippa motorvägen men tänkte att det nog skulle gå bra för påfarten var nära och sen var det bara samma väg en lång bit. Men när jag skulle köra på motorvägen var det jättemycket bilar och de kör seriöst med bara några få meter emellan sig men jag försökte anpassa mig och började visa att jag skulle köra ut mellan två bilar. Men istället för att bilen bakom kunde sakta in började han öka i hastighet och jag fick köra ut igen. Men då var nästan påfarten slut så jag fick köra in ändå och sån tur var saktade bilen som då var bakom in lite.

Vid ett annat tillfälle var det många bilar som skulle köra på så jag anpassade då hastigheten och om de bilarna som skulle komma framför och bakom mig hållit hastigheten hade det blivit perfekt. MEN då börjar plötsligt bilen som är något bakom mig köra fortare och kommer då upp bredvid mig när hennes påfart nästan är slut, så jag får bromsa ganska mycket för att hon (som dessutom sitter och smsar samtidigt...) ska kunna komma ut på vägen eller rättare sagt inte köra på mig för hon bara körde.

Det blev en lång text, men jag kom till slut hem och tog det lite lugnt en stund innan det var dags för ett par timmars jobb. Och nu är SSN fixat så det är skönt. Men alltså trafiken här... Och tänk att allt jag skrivit hände på samma dag och inom loppet av en ganska kort stund. Kommer kännas så enkelt och fridfullt att köra i Sverige sedan haha ;)

American Falls + Bridal Veil Falls

Häromdagen fick ni se bilder på Horseshoe Falls som är ett av de tre vattenfall som bildar Niagarafallen. De andra två ser ni på bilderna i detta inlägg och de heter American Falls och Bridal Veil Falls. Det ser ju nästan bara ut som ett men det lilla vattenfallet till höger som är lite separerat från resten är Bridal Veil Falls. Innan jag åkte dit tänkte jag att det var Horseshoe Falls som var "huvudvattenfallet" och dessa var ganska små. Men dessa var mycket större än jag trott! Väldigt mäktiga de också! I bakgrunden på sista bilden ser ni även "The Rainbow Bridge" som man måste köra över för att korsa gränsen mellan USA och Kanada.

Journey Behind the Falls

På min helgresa till Niagarafallen med EastCoastEdventures ingick "Journey Behind the Falls". Det innebar att man fick åka ner nästan ner till vattenytan och gå ut på en balkong där man stod väldigt nära kanten på Horseshoefall. Vattnet öser ner så ofattbart snabbt och med så enormt mycket kraft och det skvätte rejält på oss där på balkongen som ni kan se på bilden haha ;). Efter det fick man även gå in i en gång som gick bakom fallen där de hade två stycken öppningar så man verkligen var bakom vattenfallet. Där såg man också hur snabbt vattnet öste ner, även om det var tydligare från balkongen.

Det var en väldigt cool upplevelse att få ha varit så nära Niagara Falls! Dock trodde jag att det skulle vara större på Journey Behind the Falls och mer att se, men det man fick se var som sagt väldigt coolt!

New York Skyline

Här är några bilder på New York skyline från när jag och min familj åkte en båttur under vår semester i New York City. Det är helt galet hur många höghus som finns på Manhattan. Något som också är galet är att vissa skyskrapor vi sett när vi promenerat runt i staden helt plötsligt ser väldigt små ut i jämförelse med till exempel Freedom Tower som är det högsta tornet på Manhattan. Hursomhelst är skylinen av Manhattan väldigt vacker varje gång.

Att vara sjuk som au pair

Hej på er! Jag har i slutet av denna veckan varit sjuk, vilket faktiskt var första gången för mig sedan jag kom hit. Jag behöver inte nämna för mycket detaljer, men i onsdags kväll fick jag jätteont i halsen och hade till och från svårt att andas. Torsdagen blev då ganska jobbig eftersom jag jobbade som vanligt och skulle ta hand om barnen i 10 timmar samtidigt som jag hade ont i halsen, huvudvärk och kände mig ganska trött i kroppen. Den värsta stunden var när barnen skulle duscha och ta ett bad och badrummet då blev väldigt varmt. Jag blev väldigt yr och huvudet började bulta. Jag fick till och med lägga mig ner en stund... Efter den upplevelsen kände jag att jag inte skulle klara av att jobba mycket längre för jag mådde verkligen inte alls bra. Jag hade då ca en timme kvar av jobbdagen, men skickade ett meddelande till min värdpappa och frågade om han kunde komma hem lite tidigare. Sån tur var gick det och ca en halvtimme senare kom han hem. Jag gick då upp på mitt rum och tog en nap i en timme för att sedan gå ner och äta middag och sen gick jag och la mig ganska direkt efter det. På fredagen sov jag nästan till lunch och tog det sen väldigt lugnt hela dagen och bara vilade. Min hals var då bättre men jag kände mig väldigt febrig, ont i huvudet osv. Idag, lördag, känns det som att jag är frisk igen även om jag känner mig trött.

Detta var som sagt första gången jag blev sjuk som au pair och det är faktiskt en väldigt jobbig situation att vara i. Om jag gått i skolan t ex hade jag enkelt kunnat sjukanmäla mig i torsdags eftersom jag kände mig sjuk. Men som au pair är det inte lika lätt. Det känns som att det krävs att man ska vara väldigt sjuk för att inte kunna jobba. Man kan ju anpassa jobbet på ett annat sätt än man kan anpassa skoldagen, men även om vi tog det lugnt blir det väldigt jobbigt när man inte mår bra och samtidigt ska ta hand om barn när man knappt orkar ta hand om sig själv. Plus att det ju inte bara är så att allt funkar normalt om jag inte kan jobba. Då måste ju antingen någon av mina värdföräldrar vara hemma från jobbet, alternativt hitta någon annan som kan ta hand om barnen. Nu hoppas jag iallafall att jag inte blir sjuk igen på ett tag. Jag blir sjuk väldigt sällan så det går nog bra :)

Video - Washington D.C.



En ny video finns nu uppe på YouTube! Detta är videon från när jag och Tobina var i Washinton D.C. sista helgen i april. Washington D.C. är verkligen en jättefin stad tycker jag med massor av kända sevärdheter att se. Dessutom finns det massa museum osv som har gratis inträde. Tummen upp för det! Hoppas ni gillar videon!

Niagara Falls - Horseshoe Falls

Hej alla! Denna helgen har jag befunnit mig i Kanada i delstaten Ontario med East Coast Edventures för att få mina sista tre credits. Vi åkte dit för att se Niagarafallen!!! Det är alltid svårt att föreställa sig hur något ska vara i verkligheten när man bara sett det på bild innan, men jag kan lova er att det var helt fantastiskt! Det var verkligen både coolt, mäktigt, kraftfullt och ofattbart att se de stora vattenfallen där vattnet bara öser ner med en enorm kraft dygnet runt - året runt. Såå coolt! Jag har massor massor av bilder (bl a från ett utsiktstorn och på kvällstid när fallen lyses upp i färger) så jag hoppas verkligen ni gillar resebilder för jag har fortfarande kvar en del från New York och Washington DC haha :)

På dessa bilderna i detta inlägg ser ni iallafall Horseshoe Falls som är ett av de tre vattenfall som bildar Niagara Falls. De andra får ni se i ett annat inlägg. Jag är iallafall supernöjd att jag åkte på denna resa och kan rekommendera alla att åka dit. Det är helt ofattbart och heeelt fantistiskt!

World War II Memorial

I Washington DC var en av alla memorials på The National Mall denna World War II Memorial. Det var verkligen hur fint som helst med fontänerna och alla stenar runt om med alla staters namn på. Det var faktiskt väldigt stort som ni kanske ser när man jämför med människorna som är med i bilderna. Denna memorial ligger mellan Lincoln Memorial (som man ser i bakgrunden på tredje bilden) och The Monument. Jag var ju också tvungen att fota med min nuvarande hemstat Massachusetts och min framtida hemstat California. Väldig tur att jag final matchade innan jag åkte till DC, för annars hade jag väl fått fota med alla stater för säkerhets skull ;)

Min Matchningsprocess (förlängning)

Hej på er! Idag tänkte jag dela med mig av hur min matchningsprocess gick till under min förlängningsprocess som au pair. För er som missat det så ska jag nämligen förlänga min au pair tid i nio månader i en familj som bor utanför San Francisco. I detta inlägget tänkte jag göra som jag gjorde i mitt inlägg om min första matchningsprocess, nämligen att skriva datum i kronologisk ordning på när jag fick respektive match och lite info kring antal barn och var dem bor. Vi kör igång!


Match #1


(Fanns ingen bild med Hollywood Hills utmärkt så fick bli Los Angeles)

Familj: Mamma, pappa, flicka (8,5 år) och pojke (5,5 år).
Bor: Hollywood Hills, CA (ca 20 minuter till downtown Los Angeles)

15 Mars 2017
Jag fick på förmiddagen ett mail från Cultural Care att jag var inlagd i matchningsprocessen och fick bara några timmar senare denna match. Efter att ha läst igenom deras ansökan tycker jag de verkar väldigt trevliga och jag gillar verkligen området och deras livsstil. Dock känns det inte 100 % eftersom jag skulle föredra lite yngre barn och pappan alltid jobbar hemifrån vilket kändes lite konstigt... Au pairens schema är från 6.30-8.30 AM och sen 2.30-7.30 PM måndag till fredag plus minst en kväll per helg, vilket inte kändes så lockande enligt mig med både tidiga mornar, sena kvällar och helgjobb varje vecka. Trots detta skickade jag ett meddelande till familjen för att ge dem en chans och kunna ställa frågor.

16 Mars 2017
På eftermiddagen (alltså nästan ett dygn sedan jag skickat meddelandet till familjen) har de fortfarande inte svarat. Jag ber Cultural Care att ta bort matchen men meddela familjen att fortfarande gärna svara på mitt meddelande. Men nu kan jag matchas med en ny familj.


Match #2




Familj: Mamma, pappa, flicka (4 år), flicka (1,5 år)
Bor: Tiburon, CA (ca 40 minuter till San Francisco)

17 Mars 2017
När jag vaknat ser jag att jag fått min andra match under natten. Jag har också fått ett mail från mamman i familjen där hon skrev att de gärna gör en intervju med mig. Jag ska iväg på en helgresa denna helgen men skickar ett mail tillbaka med några frågor. Utifrån deras ansökan verkar de vilja spendera mestadels av tiden då au pairen inte jobbar utan au pairen, vilket inte kändes så bra för mig då jag gärna vill känna mig som en i familjen, men jag ber henne specificera.

20 Mars 2017
Mamman i familjen har svarat utförligt på mina frågor och är verkligen jättetrevlig, men det känns inte helt rätt pga att au pairen inte ingår i familjen så som jag önskar, plus att schemat är ganska olika från dag till dag (inklusive jobb varje lördag) och mamman är hemma och jobbar tillsammans med au pairen ungefär 50 % av tiden. Jag skickar därför ett mail till henne och skriver att dem inte känns som den perfekta matchen för mig, men önskar dem lycka till.


Match #3




Familj: Mamma, pappa, flicka (9 år), pojke (6 år)
Bor: Atherton, CA (ca 40 minuter till San Francisco)

22 Mars 2017
Efter att inte ha haft någon match sedan i fredags (eftersom mamman i match 2 råkat släppa min match) fick jag äntligen en ny match! Denna familjen är en svensk familj. Båda barnen är födda i USA men de verkar prata framförallt engelska i hemmet. De verkar väldigt trevliga på ansökan och i brevet och verkar vilja att au pairen ska vara en del i familjen, men schemat och vissa delar i ansökan känns lite oklara. Jag skickar ett meddelande från min ansökan att de gärna får maila mig så vi kan skicka frågor till varandra.


Match #4




Familj: Mamma, pappa, flicka (6 år), flicka (4 år), flicka (2 år)
Bor: Los Altos Hills, CA (ca 40 minuter till San Francisco)

23 Mars 2017
På eftermiddagen får jag ett mail från Cultural Care att jag har fått en ny host family match! Jag blev lite förvirrad eftersom jag dagen innan fick en match och inte fått något svar från match 3, men förmodligen var de inte längre intresserade. Hursomhelst hade jag även fått ett mail från mamman i match 4 som verkade väldigt trevlig. Precis som min förra match är detta en svensk familj som bor ca 40 minuter söder om San Fransisco och 30 minuter från San José. Jag läste igenom deras ansökan, men blev lite förvirrad då allt inte var uppdaterat, så skickade några frågor på mail till mamman.

24 Mars 2017
Mitt på dagen får jag svar på mitt mail till mamman. Hon har svarat väldigt utförligt på mina frågor plus skrivit massa mer information. Jag får en väldigt bra känsla och allt låter väldigt bra. Hon frågar om jag har möjlighet att skypea på kvällen vilket jag har. Jag och mamman pratade ett bra tag på Skype. Jag fick även säga hej till barnen och dem var jättesöta! Jag ställde några frågor och hon frågade mig lite om mitt år hittills, min nuvarande värdfamilj, vad jag letar efter nu osv. Innan vi säger hej då bestämmer vi att vi ska prata igen på skype om exakt en vecka. Jag känner mig väldigt glad för denna familjen känns mer och mer rätt desto mer jag pratar med dem tycker jag. 


Match #5




Familj: Mamma, pappa, pojke (7 år), pojke (5 år)
Bor: Laguna Beach, CA (ca 1 timme till Los Angeles)

26 Mars 2017
Jag fick en ny match eftersom match 4 automatiskt försvunnit efter 48 timmar. I sin ansökan upprepar de flera gånger att pojkarna är väldigt aktiva och brukar försöka övertala en vilket inte känns så lockande för mig. Dessutom jobbar au pairen från att barnen vaknar till att de lägger sig (med skoltiden som paus) vilket inte var något som lockade mig. Jag svarade på mammans mail att det inte kändes som en perfekt match för mig och hon släppte min ansökan.


Match #4 (fortsättning)


2 April 2017
Efter att ha mailat lite fram och tillbaka i veckan var det idag dags för Skype-samtal igen med match 4. Jag pratar först med mamman en stund och sedan säger hon att hon kan hämta pappan så jag kan prata med honom lite också. Han ställer ett gäng frågor till mig som jag svarar på och sedan tar mamman över igen. Hon säger att de pratar med en annan tjej också som kan stanna i 12 månader (vilket de skulle föredra), men att de samtidigt gillar mig väldigt mycket. De ska prata ihop sig under de närmsta dagarna och återkomma med ett slutgiltigt besked i slutet av veckan. Jag tycker fortfarande det känns väldigt bra och hoppas verkligen på att de ska välja mig, men vågar inte tro för mycket.

3 April 2017
Idag fick jag ett mail från mamman i match 4 där hon skrev att både hon och pappan i familjen är övertygade om att jag skulle vara en jättebra au pair i deras familj och att de gärna vill välja mig som deras nästa au pair!!! Jag blev överlycklig och det kändes som en stor tyngd släpptes från mina axlar eftersom jag jättelänge har funderat på förlänging och sedan oroat mig för om jag kommer hitta en bra familj. Nu ska bara de sista detaljerna planeras med min nuvarande värdfamilj, min nya värdfamilj och samordnas med Cultural Care. Jag är så lycklig!!

5 April 2017
Efter att ha skrivit några detaljer till Cultural Care igår fick jag idag det officiella mailet att jag och match 4 är final matchade!!! 


Sammanfattning

15-03-2017
Jag läggs in i matchningsprocessen.

15-03-2017
Match #1

17-03-2017
Match #2

22-03-2017
Match #3

23-03-2017
Match #4 (min final match!)

26-03-2017
Match #5

03-04-2017
Match #4 väljer mig som sin nya au pair!

05-04-2017
Jag och Match #4 blir officiellt final matchade!


Tankar om matchningsprocessen

Det tog mig exakt 3 veckor från att jag kom in i matchningsprocessen till att jag final matchade med min nya värdfamilj. Jag var beredd på att det skulle ta mycket längre tid och det var anledningen till att jag ville komma igång i god tid (mitt första år slutar 31 juli), speciellt eftersom jag bara valt Kalifornien som stat. Men jag antar att man är lite mer eftertraktad som förlängnings-au-pair enligt värdfamiljerna eftersom det visar att man klarat av ett helt år som au pair och har referens från sin nuvarande värdfamilj på au pair-jobbet. Jag är iallafall väldigt nöjd med min nya värdfamilj!

The White House

En punkt på min bucket list var att se Vita Huset i Washinton DC på riktigt. Vårt hotell låg ungefär en kvarts promenad ifrån Vita Huset så detta var vårt första stopp och det var riktigt coolt att se det på riktigt efter att ha sett huset på så många bilder! Egentligen är själva huset i sig inte jättespeciellt arkitekturmässigt, men just eftersom det är "The White House" så är det ju väldigt speciellt ;)

Frihetsgudinnan

När jag och min familj var i New York förra året åkte vi till Frihetsgudinnan på Liberty Island och gick en audio tour bland annat. Eftersom vi redan varit där hoppade vi över det denna gången för att hinna med annat. Däremot åkte vi en båttur som körde framför Frihetsgudinnan eller "The Statue of Liberty" på engelska. Vi fick då en fin vy av henne och kunde ta bilder. Vi hade tur med vädret då vi fick en fin blå himmel som bakgrund!

Jag är stolt över mig själv

Mitt under en vanlig arbetsdag i veckan slog tanken mig hur stolt jag är över mig själv. Det är alldeles för sällan som man verkligen tänker på att man känner sig stolt över sig själv tycker jag, vilket är konstigt. Tänk vad jag har klarat av helt på egen hand. Jag har vågat ta steget att lämna Sverige själv utan att känna någon mer än min värdfamilj i USA. Jag har nu klarat av att bo här i nästan nio och en halv månad och har valt att stanna längre än vad som var tanken från början. Jag har helt själv behövt skaffa nya vänner här eftersom jag som sagt inte kände någon utöver min värdfamilj. Jag har åkt på resor med bara en kompis i taget till stora städer som Washington DC, Nashville och Philadelphia. Jag har inte bara åkt på dessa resor, utan också bokat, betalt och planerat inför resorna. Jag har varit och är ensam ansvarig för mina värdbarn varje arbetsdag vilket är ett väldigt stort ansvar. 

Det var för flera år sedan som jag började fundera på att jag kanske ville åka som au pair när jag tagit studenten. Det kändes då som ett önsketänkande och även om jag kände att jag ville åka mer och mer, fanns ändå oron om jag skulle våga och klara av att åka alldeles själv. Det kändes overkligt nästan ända fram tills jag satte mig på flyget. Att det gått över nio månader sedan dess känns galet. Utan att skryta måste jag skriva att jag är väldigt stolt att jag faktiskt vågade åka. Så stolt att jag klarat detta och kommer fortsätta att klara det. Mitt självförtroende har verkligen stärkts av denna upplevelse och jag känner att jag kommer klara av nya utmaningar jag kommer mötas av i framtiden.