Jag är stolt över mig själv

Mitt under en vanlig arbetsdag i veckan slog tanken mig hur stolt jag är över mig själv. Det är alldeles för sällan som man verkligen tänker på att man känner sig stolt över sig själv tycker jag, vilket är konstigt. Tänk vad jag har klarat av helt på egen hand. Jag har vågat ta steget att lämna Sverige själv utan att känna någon mer än min värdfamilj i USA. Jag har nu klarat av att bo här i nästan nio och en halv månad och har valt att stanna längre än vad som var tanken från början. Jag har helt själv behövt skaffa nya vänner här eftersom jag som sagt inte kände någon utöver min värdfamilj. Jag har åkt på resor med bara en kompis i taget till stora städer som Washington DC, Nashville och Philadelphia. Jag har inte bara åkt på dessa resor, utan också bokat, betalt och planerat inför resorna. Jag har varit och är ensam ansvarig för mina värdbarn varje arbetsdag vilket är ett väldigt stort ansvar. 

Det var för flera år sedan som jag började fundera på att jag kanske ville åka som au pair när jag tagit studenten. Det kändes då som ett önsketänkande och även om jag kände att jag ville åka mer och mer, fanns ändå oron om jag skulle våga och klara av att åka alldeles själv. Det kändes overkligt nästan ända fram tills jag satte mig på flyget. Att det gått över nio månader sedan dess känns galet. Utan att skryta måste jag skriva att jag är väldigt stolt att jag faktiskt vågade åka. Så stolt att jag klarat detta och kommer fortsätta att klara det. Mitt självförtroende har verkligen stärkts av denna upplevelse och jag känner att jag kommer klara av nya utmaningar jag kommer mötas av i framtiden.